Hyttdräng för en natt
Jag har varit med Ulf en natt och varit hyttdräng och varit med och försöka göra järn på medeltida vis. Vi hade en stuga där vi kunde sitta och fika och så. Där var ganska stökigt.
Där fanns en liten järnklump som alla var jätteimponerade av. Den hade dom gjort på medeltida vis i masugnen på Nya Lapphyttan.
Jag började med att läsa på lite om masmästeri, det kan ju hända att man blir masmästare med tiden.
Sen gällde det att sätta sig in i alla momenten. Först bokningen av malmen. Läsa på igen och sen försöka göra.
Kolet var kul. Där var himla lätt att gömma ig om man är lite mörk i hyn (pälsen) som jag. Bakom mig på bilden syns tavlan där Ulf och Arne antecknade när dom fyllde på masugnen.
Sen var vi vid nåt som hette utslagsbröstet. Där var det hett. Det låg en stor hög med glödande kol på marken.
Forman var ett annat ställe. Där var det ett hål rakt in i masugnen där man kunde kolla hur malmen smälte och droppade ner och kolbitar trillade in framdör luften som kom ur bälgarna och brann upp skitsnabbt. Där behövde man egentligen mörka glasögon, men det var ena stora ena. Passade mig inte alls.
Bälgarna ja, dom pumpade upp och ner när ett stort vattenhjul snurrade. Det gällde att hålla kll på vattnet så att det rann lagom och att justera dammluckorna om det behövdes.
Roligast var nog när vi fyllde på kol. Arne som var med oss och jobbade drog mort locket till masugnen med en krok och då slog det upp jättehöga blå lågor. Sem fyllde Arne och Ulf i kol ur stora korgar och då steg det upp gnistor jättehögt.
Ja det var en häftig natt fast jobbig, och jag SKA bli masmästare när jag blir lite större.
Enso Masmästare
(in spe säger Ulf fast han slänger sig med så mycket termer som man inte begriper)
Travels with Enso in search of Sweden

Jag var inte med på själva festerna det var rätt mycket folk som vi inte kände, men jag träffade ju såklart Ann och Magnus.


Dom hade ett fint växthus som dom kallade orangeri, och också ett mysigt dass som jag provade.


På festen i Rättvik visade jag mig inte så mycket och vi tog inga bilder.
När vi var till Håberget träffade jag förståss Henrik och Sigyn och dessutom Mirja. Man får ju sitta och vänta och vänta på dom...

Ha det bra hälsar Enso.